:)

Fredag den 22/5:

Då var vi överburen 2 veckor (42+0) och åkte då till specialmödravården på kontroll för att kolla om allting var bra. Vi fick då veta att det var mycket vatten kvar och att barnet mådde bra så det var inga problem, de kollade också om jag öppnat mig något och jag var då öppen en cm. De kollade blodtrycket och det var 140/100 så det hade stigit, de hittade även protein i urinet så de började bli oroliga över havandeskapsförgiftning och ville att jag skulle komma tillbaka till förlossningen på kontroll på söndag så skulle jag troligast bli igångsatt måndag eller tisdag.

Då vi åkte därifrån så kände jag en konstig känsla och sa direkt till Olov att jag tror att det är något på G nu. Men vi åkte ut till mina föräldrar på middag och då sa jag till mamma och pappa att vi lämnar hundarna för det verkar som att vi åker in under natten.

Då vi åkte hem så kände jag att värkarna tog i mer. Då vi kom hem så började jag klocka värkarna och de var då med 5-7 minuters mellanrum och blev starkare och starkare. Då gick jag in i duschen och Olov ringde till förlossningen och frågade hur vi skulle göra om vi skulle komma in eller vänta. De vill ju att man ska vänta tills man har tre minuter mellan värkarna men runt ett-tiden natten mot lördag så åkte vi in.

Lördagen den 23/5:

Då vi kom in så möttes vi av en barnmorska som heter Hanna och hon tog in oss i ett rum och kollade CTG kurvan och blodtrycket, hon kollade även om jag öppnat mig något och jag var öppen tre cm. Blodtrycket hade stigit och låg på 140/105 så hon skulle gå och prata med jourläkaren och se hur de skulle gå vidare. De kom tillslut fram till att jag skulle bli kvar där för de vågade inte släppa hem mig med det blodtrycket.

De ville då ge mig morfin så jag kunde få mig någon sömn (jag hade även sovigt dåligt natten till fredag), men de visste inte om de vågade ge mig något därför de hade tagit några prover som de inte fått något svar på. Men runt halv sju på morgonen kom Hanna in och gav mig en spruta så att jag fick sova och sedan skulle en annan barnmorska komma in runt sju och ta blodtrycket på mig.

Bodtrycket var fortfarande högt.

Då vi vaknade vid 11 tiden så gick vi upp och åt frukost och sen gick vi ut på en promenad vid vattnet. Jag kände att det fortfarande var några små värkar kvar men annars var det som vanligt. Då vi kom tillbaka berättade de att om det inte startade av sig själv så skulle jag bli igångsatt på söndag förmiddag eftersom att blodtrycket fortfarande var högt, och vi fick inte åka hem.

Jag och Olov började se Robinson och då började jag känna att det drog igång igen. Vid halv nio kände jag att nu vill jag ha lustgas och ringde på klockan. Just nu så hade Olov gått och tagit kaffe och då kvälls barnmorskan kom så sa jag att jag ville ha lustgas och hon sa att vi skulle kolla en CTG-kurva och jag hamnade just i en värk och kunde inte prata. Hon satte CTG:n och sa att hon kom tillbaka om en halvtimme. Då Olov kom tillbaka så frågade han om barnmorskan hade varit förbi och jag berättade vad som hade hänt då hon kom, Olov ringde på klockan igen och sa att jag ville ha lustgas och det fick jag. Tack älsklingen för det!

Då jag fick lustgasen så slutade den barnmorskan och Hanna från natten innan började just sitt skift. Lustgasen hjälpte mig i några värkar men sen så tyckte jag inte att den gav så mycket. Hanna kom då in och skulle kolla hur mycket jag var öppen och jag sa att om jag var mer än sju cm så fortsätter jag bara med lustgas annars så ville jag ha epiduralen. Då hon kollade så var jag öppen fem cm och då blev det epiduralbedövning.

Runt halv elva tiden kom narkosläkaren och satte epiduralen. Hon var riktigt duktig och då jag fick en värk så väntade hon tills den var över innan hon fortsatte.

Då jag fått epiduralen så somnade jag mellan värkarna så den var jag riktigt nöjd över. Sedan kom Hanna in och tog vattnet vid 23.40. Efter det så åkte Olov hem för att ta av sig linserna för ögonen började bli irriterade. Ca 5 minuter efter han åkt så kollade Hanna på CTG:n och då pendlade hjärtljudet väldigt mycket upp och ner och då tyckte hon att om det fortsatte så var vi tvungen att ringa tillbaka Olov (jag funderade då över hur det skulle gå till, hans telefon var ju avslagen), men som tur var blev det bättre då jag la mig på sida.

Söndagen den 24/5:

Olov kom tillbaka kring halv ett tiden och efter det kände jag att jag var tvungen att gå på toa och göra "nummer två", men som många vet så är det sällan där det behöver komma ut saker vid det tillfället. Jag fick då gå in i ett annat rum där det fanns toa och det kom ingenting. Jag provade laxermedel men det hjälpte inte heller. Efter ett tag så kom Hanna för då tyckte hon att det såg ut som att det var något på gång så hon ville kolla hur mycket öppen jag var.

Då vi kom tillbaka så kände hon efter och då låg huvudet och tryckte. (Jag tror hon var lite chockad att det hade gått så fort, det såg ut så).

Hon började då att ställa i ordning allt och sedan kom hon och satte sig och sa att nu är det bara att börja krysta då jag känner för det. Kryst värkarna började 03.15.

Jag frågade Hanna efter ett tag hur länge det var kvar och som svar fick jag: "så länge som det tar för han att komma ut".

Det var inte riktigt det svar jag ville ha, men jag fick inget annat J. Ont gjorde det men jag hade ställt in mig på att det skulle vara värre. Efter ett tag så gick Hanna och började trycka på min kavaljer som jag hade och gav mig värkstimulerande dropp så att det skulle gå snabbare.

Då huvudet hade kommit ut så fick jag för mig att nu var det över. Jag visste att det bara var en krystning kvar innan han var ute så jag tyckte att det var över. Men då med lite peppning så tog jag i en sista gång och då kom vår älskade son till världen 03.52.

Moderkakan kom ut 04.37.

De behövde sy tre stygn invärtes, och jag kände inte av dem. Jag frågade t.o.m när de skulle börja.

Allt som allt är jag nöjd och känner att det var den bästa stunden i mitt liv. Jag trodde att det skulle vara värre men jag tror
att det var epiduralbedövningen som gjorde att jag har det intrycket av förlossningen.

Smärtan var stor men enligt mig själv inte så långvarig, och därför inte så farlig. Ingenting jag kommer att klaga över J

Jag är så tacksam över att det var barnmorskan Hanna och undersköterskan Elisabeth som var med vid själva förlossningen eftersom att de fick mig att känna mig trygg. Jag kände att jag kunde lita på dem och de spred ett lugn som gjorde att jag inte blev upp stressad vilket jag tror hade stor betydelse. De var även lättsamma och man kände att man kunde säga vad som helst och att man fick ett vettigt svar tillbaka. Jag skulle vilja att de förlöste om det blir en nästa gång :)

Jag är också tacksam över att Olov var vid min sida och hjälpte mig genom värkarna och gav mig styrkan att fortsätta. Jag är världens lyckligaste som har han vid min sida och nu även vår gemensamma son som ger oss båda en extra anledning att gå upp på morgonen.

Jag kan inte vara lyckligare över att ha dessa killar att vakna upp till varje morgon!

Idag så har lillungen varit väldigt aktiv i magen. Det är inte så ofta som lillkillen brukar vara jätteaktiv då jag själv är uppe och går. Men idag så kände man att det var en hand i sidan som var och petade.

Både jag och Olov var och jävlades lite med honom, då blev han säkert lite irriterad för slog tillbaka gjorde han :)

Nu ska vi snart åka och hämta Olovs föräldrar och sen åka på middag hos mina föräldrar.

Ha en trevlig eftermiddag.

Nu är vi inne i vecka 37. Det betyder att det är ca 4 veckor kvar.

Nu är man ganska rund och go :) Jag har funderat på om man kommer att känna sig tom och ensam i magen sen efter att ungen har kommit? Nu har man ändå någon som följer med hela tiden och man känner väldigt ofta rörelser. Så kommer det ju inte att vara sen.

Sov så gott,

Puss o kram

Idag så var jag till Lena och kollade blodtrycket igen och det har sjunkit till det vanliga, så det var inget att oroa sig över. Sen fick jag även höra fosterljud igen och det låg på 130 slag/minuten. Så allt vara bara bra.

Har idag tagit kort på lite saker som vi har köpt till det kommande barnet.

Vi har fått en babysitter som Alexander fick premiär åket i ikväll. Man måste kolla om den håller för ett barn :) Och som ni ser så höll den.

 

Vi har även köpt en badbalja som jag är riktigt nöjd med och även fått en riktigt fin bilbarnstol av mamma och pappa.

 

Just nu känns det så roligt att se alla saker men jag kan inte riktigt förstå vad jag ska ha dem till :) Men jag antar att polletten kommer att trilla ner tillsist :)

Idag så gick vi in i vecka 36 det betyder att det inte är länge kvar :) Enligt familjeliv.se är det 34 dagar kvar till beräknad födsel. Snart är det bara en månad.

Vi var idag till Lena (barnmorskan) igen och kollade så att allt står rätt till. Magen växer och blir större SF-måttet ligger nu på ca 33 cm och det följer kurvan exakt. Sen lyssnade vi på fosterljuden och de slog 145 slag/minuten.

 

Idag så sammanfattade vi även graviditeten och Lena skrev in i datorn vilka olika smärtlindringar jag var intresserad av m.m. Jag tycker faktiskt att jag haft en förvånansvärt lindrig graviditet där jag ibland har glömt bort vad som växer i magen :)

Vi kollade även mitt blodtryck och det var högre än det brukar vara, så det betyder att det blir ett återbesök nästa vecka för att kolla om det blir någon förändring. Annars verkar allt bara bra.  

Idag så var vi och träffade en kvinna som skulle berätta för oss om föräldrapenningen och hur det går till. Hon var väldigt trevlig och var väldigt duktig på att informera om sånt vi var intresserade av att veta.

Vi har förut varit på en allmän information men vi fick inte riktigt den informationen vi ville ha så vi gick på en enskild också. Hon berättade lite hur man skulle gå till väga då ungen har kommit och hur man skulle fylla i de olika sakerna som skulle skickas in.

Det känns väldigt skönt att det mesta går att fixa via internet så att det inte ska bli en massa problem med papper och skit.

Jag tyckte att hon vi pratade med var väldigt trevlig och att hon tog sig verkligen tid att förklara så att man förstod hur det ska gå till.

Puss puss

Inatt så fick jag nästan inte sova någonting eftersom jag inte hittade någon bra ställning att sova i. Så idag låg jag i sängen och sov till och från fram till halv 12 sedan tyckte jag att det var onödigt att ligga kvar i sängen.

Efter det så hade Olov gjort våfflor till lunch, och gud så gott det var :)

Som sagt så har vi varit på föräldraträff idag igen och det handlade om förlossningen och hur den går till. Jag har varit på den förut men vi gick för att Olov skulle få samma info som jag fått. Det är ganska intressant att se då två olika barnmorskor ska berätta om samma sak. Sist jag var där så var det Lena som informerade och nu var det Karin. Jag vet inte vem som hade den bästa informationen men Lena berättade nog mer så att man blev lugn, och Karin berättade vad som kunde hända. Det behövde inte vara vanligt att det hände men hon berättade ALLT som kunde hända.

Jag tycker att det var bra att få vet det värst och det bästa så att man inte får en chock då man ska föda och det inte gick helt felfritt. Men Karin sa faktiskt att ca 98% föder utan några komplikationer alls, och det var väldigt skönt att höra.

Imorgon ska jag och Olov på möte hos försäkringskassan och efter det ska vi till barnmorskan Lena och sammanfatta graviditeten.

Sov gott

Puss puss

I fredags gick vi in i vecka 35. Det betyder att det är bara lite mer än en månad kvar till beräknad födsel.

Fram tills nu så tycker jag att kroppen har klarat sig väldigt bra och jag har fått må väldigt bra. Jag tycker också att skinnet har hållit sig fint utan bristningar, men självklart så kan det inte fortsätta så.

Jag har börjat få lite bristningar på magen och lite på benen, men som en tjej på familjeliv sa: de är härliga bevis på att bebis varit i magen :)

Det känns som att man får en annan syn då man läser det. Men jag hoppas att det inte blir så mycke farligare och att det inte syns så mycket sen :)

I fredags var jag till barnmorskan Lena och kollade så att allt fortfarande var som det ska. Som det har varit fram tills nu så var det fortfarande inga problem och det var inge funderingar. SF-måttet var exakt på genomsnittslinjen som det har varit alla andra gånger också.

SF-mått: 31 cm

Fosterljud: 130 slag/min

Jag känner mig lite bortskämd över att allt har gått så himla bra. Jag har ingenting att klaga på, det enda som jag har känt är jobbigt är att magen är lite i vägen, men det känns som en bagatell om man ska jämföra med många andra.

Men då som många vet så har inte allt annat varit en dans på rosor istället. Men det är sånt som har börjat rinna ut i sanden och som inte har så stor betydelse längre.

Nu börjar allt kännas helt underbart och istället för motgångar är det mest bara framgångar :)

Ha en underbar dag och ta en långpromenad ;)

Puss o kram

Idag så var jag och Olov på den sista föräldraträffen. Eller vi ska gå på en till träff om förlossningen därför att Olov missade den träffen.

Idag så berättade barnmorskan Lena om hur det kommer att bli den första tiden efter att barnet har kommit till världen. Det låter jättemysigt att man får komma hem och att allting med amning och sånt ska komma igång. Men det finns även möjlighet att det blir fel också, typ att barnet har fel grepp då det suger på bröstet m.m.

Det finns även en risk att man får förlossningsdepression och att man bara kommer att tycka att allt är jobbigt och att man bara gråter hela tiden. Men då idag så får man åtta veckor efter förlossningen gå och prata med en sköterska som gör en typ av utredning så att man får hjälp om det är något som inte står rätt till. Jag hoppas också att Olov upptäcker om det är något som inte stämmer.

Efter föräldraträffen så åkte jag och Olov och åt sen efter det så var det studiebesök på förlossningen. Vi gick runt i de olika rummen och kollade vars man skulle börja med att ligga och om man ville ut och gå så fanns det olika rum man kunde gå till m.m.

Det känns som att man har ganska stor koll nu på vad som kommer att hända och hur man ska gå tillväga den dagen det är dags. Men när det väl händer så kommer väl allt att bara försvinna och man kommer stå där som en fågelholk :)

Det var nog allt nu ska jag åka och hälsa på Olov på jobbet.

Puss puss

Idag så har jag bara tagit det lugnt under dagen. Jag och hundarna tog en dag då vi bara låg i sängen och myste : ) Jag lyckades faktiskt filma med våran sjukt bra filmkamera då vårt barn i magen sparkade. Jag kom på en ganska rolig ide att vi ska filma olika saker som händer med barnet då det kommer, inte förlossningen men typ första blöjbytet och sånt.

Efter det så kom Olov hem och vi gick till stan för att gå på ett möte på försäkringskassan. Det var en informationsträff där de berättade om föräldrapenningen m.m. Det var en tjej som var där och jag blev mest förvånad då hon började ställa sina frågor. Hon frågade hur mycket en person som är studerande får för ersättning och det var 180 kr/dag. Det var ju en sak sen så sa hon: Ja, men det klarar sig inte jag min sambo och vårt barn sig på. Måste jag gå till sociala då?

Jag tyckte att det var väldigt intressant att det kom som en chock att tre individer inte skulle överleva på föräldrapenningen för en studerande. Det känns som att hennes sambo borde ha någon ersättning, eller har jag fel? Sen var det också intressant att hon fick en chock nu och hon skulle ha barn i april, är det inget som borde ha slagit en tidigare?

Efter det gick vi hem lite klokare och lite mer funderande. Vi fick svar på några frågor men vi fick även några frågor som vi inte hade funderat på tidigare. Det blir att boka en privat tid så vi kan åka och träffa någon på försäkringskassan på tumanhand.

Så kom vi hem och Olov lagade mat och sedan la vi oss och såg tv tills jag fick ett väldigt trevligt samtal från Carolin.
Alltid trevligt att prata med henne :) När vi la på så tänkte jag krypa ner i sängen med Olov och se på tv, men han hade redan somnat :) Jag tror att tiden gick lite snabbare än jag trodde då jag pratade med Carolin :)

Nu ska jag inte störa längre gå och lägg er ;)

Puss o kram

I fredags var vi och åt middag hos Olovs föräldrar. Det var grillat, gud så gott : ) Efter det Såg vi på Let´s dance och jag tyckte att det var rätt par som åkte ut. Jag har tyckt att de skulle åka ut i ganska många veckor.

Efter det åkte vi hem och la oss och sov.

I fredags gick vi in i vecka 33 (32+0) och dagarna bara fortsätter att försvinna : ) Bilden är tagen i fredags.

Idag så var vi på den fjärde föräldraträffen, den handlade om psykoprofylax. Det var mycket att man skulle lära sig att andas genom värkarna, även att partnern skulle lära sig hur han kunde vara där som ett bra stöd.

De började med att berätta att man skulle andas in genom näsan och sedan andas långsamt ut genom munnen. Sedan gjorde vi en övning där killen skulle ta tag på insidan låret och klämma tills tjejen sa att det gjorde ont. Sedan skulle han hålla där och tjejen skulle andas och sedan skulle han efter ca en minut släppa taget.

Till en början så fick inte Olov något bra grepp på mitt lår. Han sa åt mig att jag var tvungen att säga till när det gjorde ont, men jag tyckte inte att det gjorde så ont. Sedan skulle han försöka få ett nytt grepp och fick tag längst ut på skinnet och råkade dra till så det blev som ett tjuv nyp och gjorde inte så lite ont. Så jag skrek rakt ut och alla vände sig om och skrattade åt oss.

Vi fick även prova olika massage övningar och då fanns det en som heter "shaking the apples", då tar man tag runt midjan och skakar bäckenet. Olov hade hört Nicke berätta om denna underbara övning så nu då han själv fick prova så skakade han allt han kunde och jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag tyckte att det kändes ganska konstigt att man under förlossningen ska ställa sig och skaka ner en massa äpplen :)

Nästa träff handlar om tiden efter födsel och amning, det är den sista träffen.

Efter föräldraträffen så åkte vi hem och åt, sedan åkte vi ut till mamma och pappa och lämnade några saker som var deras och då fick man även äta bullar : )

Nu har vi kommit hem och Olov håller på att sätta upp en massa routers m.m på väggen så att de inte ska vara i vägen. Snart ska vi krypa ner i sängen och kanske se lite tv.

Sov så gott

Jag ska börja med att berätta att igår var det den 7 mars och som jag skrev så var det Astrids ett års dag, men det var även så att igår var det enbart 2 månader kvar till beräknad födsel (7 maj). Nu är det inte länge kvar innan våran son får se dagsljuset : )

I fredags så diskuterade jag och Ida hur mycket det kostade att få barn. Jag började tänka att med barnvagn, bilbarnstol, kläder m.m. Det är så mycket saker som man inte tänker på innan och man tänker inte på hur mycket det kostar. Vi säger att man köper en tröja till barnet, den kostar kanske inte så mycket men när man har köpt alla saker som man behöver och kanske saker man tycker är lite roliga att ha, då drar det lätt iväg. Jag räknade idag ungefär hur mycket det kostar innan barnet kommer och det landade på ca 19500 kr.

Men sen kan man komma billigare undan och det kan även bli dyrare. Allt är frågan om märken och om det kanske är kampanj eller dylikt. Även vilka saker man känner själv att man behöver.

Men som jag skrev tidigare, jag visste att det kostade men man har aldrig tänkt på hur mycket. Nu har man det svart på vitt : )

Ha en trevlig vecka.

Kram

Igår så har vi kommit in i vecka 32, känns som det var igår jag satt och skrev in vecka 31. Men då vet man att dagarna går framåt iaf : )

Jag har varit hos barnmorskan Lena idag och vi diskuterade lite om förlossningen och smärtlindring. Efter sista föräldraträffen så var jag lite nyfiken på att veta vad hon använde för smärtlindring och vad man klarade sig på. Efter att ha pratat med henne kändes det fortfarande som att jag skulle vilja klara mig på enbart lustgas. Men det vet jag inte före det är dags.

Vi lyssnade även på fosterljudet och det slog 130 slag/minuten, SF-mått var 30cm.

Idag så är det enbart 61 dagar kvar till beräknad förlossning. Nu är det bara två månader kvar och det känns som att dagarna går ganska fort. Så snart sitter man med ett litet barn i sin famn och funderar säkert på hur den kan ha legat i magen i 9 månader. (Jag har nog inte förstått det riktigt).

Idag så var jag på min tredje föräldraträff, den handlade om smärtlindring. Idag så kunde även Olov följa med och få lite bättre förståelse om vad som kommer att hända :). Innan jag hade varit på den så tänkte jag att man skulle ta allt som gick att ta ungefär. Sedan då vi var där började barnmorskan att berätta alla för och nackdelar med smärtlindring.

Om vi ska ta t ex epiduralbedövning (ryggbedövning) så var det jätte bra att den tog bort så mycket smärta m.m. Men den kan även göra så att man kan bli avdomnad i benen så att man får problem att gå på toa, den kan även göra så att värkarbetet stannar av m.m.

Efter att vi varit och lyssnat på alla olika bedövningsmetoder och deras biverkningar så kände jag mig nu mest bekväm med enbart lustgas. Det är inte frågan om att man vill vara stark och härda ut smärtan utan att man inte vill att värkarbetet ska stanna eller att det skulle bli några andra bakslag då man vill att allt ska flyta på.

Jag tror att det är väldigt svårt nu innan att sitta och bestämma hur man kommer känna under förlossningen och att man kan bestämma att man inte ska ha så mycket smärtlindring. Det får man ta ställning till då man väl är där.

Sedan så har jag ganska stor tillit till Olov och är väldigt säker på att han kommer att hjälpa till att massera om jag vill och att han kommer att ställa upp på alla sätt och vis så gott det går. Där känns det som att jag har hamnat i väldigt trygga händer :)

Nu är det bara två föräldraträffar kvar + besök på förlossningen. Nästa träff handlar om psykoprofylax, det tror jag kommer bli väldigt intressant.

Sov gott

Kram

Idag så var jag och Olov iväg till socialtjänsten och bekräftade att Olov var pappa till det kommande barnet. Det känns lite konstigt att man kan göra det innan barnet är fött, men tydligen är det så.

Hon som vi hade bestämt träff med var väldigt seriös av sig. Hon berättade varför man bekräftade faderskapet m.m. sedan kom jag med en jätte dum fråga som inte riktigt fanns i hennes planeringar: Vad händer om man inte bekräftar faderskapet? När jag ställt frågan så var det som att han hade hört fel, hon satt helt tyst och såg helt förstörd ut. Sedan sa hon: Det finns då ingen juridisk pappa. Jag trodde att jag ställde en helt vanlig fråga men sedan såg det ut som att hennes liv var förstört.

Vi satt där iaf och skrev under papperna och sedan då Olov skulle skriva under att han var pappa till barnet så kom det in två stycken vittnen som skulle bevittna att han skrev under det papperet. Sedan fick vi åka hem. Det tog ca 10 minuter.

Idag så var jag och Olov iväg till socialtjänsten och bekräftade att Olov var pappa till det kommande barnet. Det känns lite konstigt att man kan göra det innan barnet är fött, men tydligen är det så.

Hon som vi hade bestämt träff med var väldigt seriös av sig. Hon berättade varför man bekräftade faderskapet m.m. sedan kom jag med en jätte dum fråga som inte riktigt fanns i hennes planeringar: Vad händer om man inte bekräftar faderskapet? När jag ställt frågan så var det som att han hade hört fel, hon satt helt tyst och såg helt förstörd ut. Sedan sa hon: Det finns då ingen juridisk pappa. Jag trodde att jag ställde en helt vanlig fråga men sedan såg det ut som att hennes liv var förstört.

Vi satt där iaf och skrev under papperna och sedan då Olov skulle skriva under att han var pappa till barnet så kom det in två stycken vittnen som skulle bevittna att han skrev under det papperet. Sedan fick vi åka hem. Det tog ca 10 minuter.