:)

Igår så var jag på den andra föräldraträffen som handlade om förlossningen. Den här gången var det fler personer som var ungefär lika långt gången som vi. Tråkigt nog så kunde inte Olov följa med den här gången heller därför han var tvungen att lära sig att köra över en räls :)
Men som tur är kan vi ta igen den gången så att han får samma info som jag om förlossningen.

Vi var 8 stycken gravida och deras respektive smo var beräknade att föda från slutet av mars till slutet av juni. Vi började med att diskutera våra förväntningar om föräldraträffarna. Många var intresserade över att träffa de som är i samma situation och höra om deras graviditeter samt höra om det är något som man inte har tänkt på.

Barnmorskan berättade om hur det ungefär skulle gå till och hur det skulle kännas. Hon berättade även hur lång tid det brukar ta. För en förstföderska så sägs det att en förlossning beräknas ta ca 20 tim. Vi fick även veta lite om det värsta som kunde hända och lite olika ställningar. Det var väldigt roligt att höra och man fick en lite bättre förståelse över vad som kommer hända. (Lite läskigt att det börjar bli så nära nu)

Nästa gång ska det handla om smärtlindring.

Ha en trevlig kväll,
puss o kram

I fredags kom vi in i vecka 30 på graviditeten. Det kommer närmare och närmare bara 75 dagar kvar till beräknad födsel.

Vi var igår hos Olovs föräldrar på middag de har just kommit hem från Thailand. Och gulliga som de är så hade de köpt en klänning, en sarong och ett par jätte söta tofflor till mig.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Puss och kram

Idag så skulle jag gå på den första föräldraträffen. Jag och Olov hade diskuterat om han skulle följa med eller inte, vi båda var överens om att han inte behövde sitta och lyssna på när någon berättar om vilka problem man kan ha i rygg och bäcken.

Som sagt så handlade första träffen om rygg och bäckenproblem. Då jag kom dit så var jag först där, sedan kom det in ett par och hon hade ganska luftiga kläder så magen syntes inte. Sedan kom det in en tjej till och hon var jätte smal och hade en ganska tajt tröja, men ingen mage. Jag började fundera på om jag hade kommit rätt. Sedan kom det två tjejer till och det var samma sak, ingen mage.

Men sen kom det in två tjejer och ena hade mage. Då började det kännas lite bättre (kanske inte bara jag som gått fel :) )

Det slutade med att vi var 8 tjejer och två killar, och jag hade kommit rätt. Men då jag pratat med min barnmorska så hade hon sagt till mig att jag kan vänta ett tag med att börja gå på föräldraträffar, och Olov vill inte börja gå för tidigt så att man glömmer bort allt :) Men tjejerna som satt där skulle inte föda förrän mitten av juli till mitten av augusti. Vi var kanske tre eller fyra som skulle ha mellan mitten av april till slutet av maj, men varje gång som hon informerade om olika problem och frågade om man kände igen sig så verkade det som att alla som skulle ha lite senare hade haft alla symptom och problem som gick att ha.

Känner gravida kvinnor efter mer för att de kan ha en ursäkt eller har jag träffat just de som har problem? Min barnmorska säger att det är vanligare att man inte har några problem, men de flesta gravida jag har träffat kan ju knappt gå. Antingen så känner de jag träffat efter för mycket eller så har jag träffat "fel" gravida.

Vilket som så kommer jag aldrig att få reda på hur det ligger till.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Puss och kram, sov gott!

I helgen har vi inte gjort så mycket. I fredags åkte vi ut till mamma och pappa och sov där till på lördag. På lördag så åkte vi till Olovs farmor och åt lunch sen på kvällen bjöd mamma oss på plankstek. Det var riktigt gott : )

Sedan var det ju såklart Melodifestivalen. Jag tyckte som vanligt att det var fel låtar som gick vidare, låtarna som gick vidare var bra men det känns inte som schlager. Men om man kollar på eurovision song contest så kan man inte riktigt säga vad som är schlager.

I fredags så hade det gått 29 veckor av graviditeten och magen blir bara större och större : )

Ha en bra dag.

Puss o kram

Igår så skulle jag åka in till stan (vi har bott hos Olov´s föräldrar för de har varit utomlands i tre veckor) för jag skulle träffa min barnmorska, Lena, som är en väldigt glad och trevlig person. Jag åkte in vid halv två tiden, då hade jag en timme på mig att ta mig till Tegs vårdcentral. En timme är väldigt lång tid, jag vet, men jag körde faktiskt hem sen gick jag till vårdcentralen.

Jag var där i tid men på vägen dit så kände jag hur jag fick som mjälthugg men inte mjälthugg, så jag frågade Lena om det var något att oroa sig för. Men det var bara förvärkar som tränade upp livmodern inför förlossningen, så det var inget att oroa sig för. Hon tyckte att det var bra att jag för en gång skull hade en fråga iaf : )

Hon kollade barnets hjärtljud det slog i 145 slag/minuten. Hon tog även blodprov och kollade blodvärdet. Varje gång jag har kollat blodvärdet så har det sjunkit, idag så var det lägre än förra gången igen. Hon kollade på mig och frågade om det gick bra att äta mina järntabletter. Jo, det tycker jag att det gör. Då sa hon: Vill du vara riktigt duktig ibland så tycker jag att du ska börja äta två tabletter om dagen : )

Är det bra eller dåligt?

En cool sak var att jag fick känna barnets huvud i magen. Hon kände vars det låg och det var neråt. Man tog ett djupt andetag och då man andades ut så kände man att huvudet låg neråt. Det var ganska coolt tyckte jag :D

På kvällen så åkte vi även och hälsade på Olovs morbror och hans familj i en by som heter Grundbäck. Jag hade ju inte sett den byn så det var extra viktigt att jag skulle se den. Det var ca 8 hus i byn så det var inget att hänga i julgranen :) Men släkten var trevlig iaf, det är det som räknas!

Jag hade faktiskt lovat att någon kväll skulle vi åka upp och hälsa på dem. Sen skulle vi snart flytta tillbaka till staden, så även om det kändes lite jobbigt innan så känns det bra att det blev gjort.

Ha en fortsatt trevlig kväll

Kram

Den 31 augusti började vi fundera över varför jag var "sen". Den 3 september fick vi ett plus på stickan : ). Första reaktionen var att vi båda blev överlyckliga, sedan blev vi nog ganska nervösa för hur skulle man berätta det för föräldrar m.m.
 

Vi båda var väldigt nervösa över hur föräldrarna skulle reagera så jag sa till Olov att han skulle  berätta, för jag vågade då inte. Nu kan jag säga att jag var orolig i onödan.

Jag tänkte skriva in några datum som vi tycker är värda att minas fram tills nu:

3/9 Plus på stickan : )

24/10 Inskrivning MVC (Mödravårdcentralen). Vi hörde hjärtljud för första gången det slog i 158 slag/minuten.

v.11 (10+0)

14/11 Andra besöket MVC. Fick höra hjärtljud 148 slag/minuten

v.16 (15+4)

4/12 Gjorde vi ultraljud. Där fick vi se vårt barn och vi fick även veta att det är en liten pojke :)

Efter det har vi varit på två besök hos barnmorskan, lyssnat på hjärtljud och allt verkar bara bra.

v.27 (26+5)

Sedan är det ju frågan om hur mycket man går upp i vikt och allt annat. Jag har fram tills nu lagt på mig 9 kg, allt verkar lägga sig på magen och brösten. Men jag har inte kännt av något i fogar eller liknande än så länge, hoppas att det fortsätter så.

Det är väl ungefär vad som har hänt fram tills idag.
Jag fortsätter hålla er uppdaterade.

Ha en trevlig dag!
Puss o kram