:)

Igår så skulle jag åka in till stan (vi har bott hos Olov´s föräldrar för de har varit utomlands i tre veckor) för jag skulle träffa min barnmorska, Lena, som är en väldigt glad och trevlig person. Jag åkte in vid halv två tiden, då hade jag en timme på mig att ta mig till Tegs vårdcentral. En timme är väldigt lång tid, jag vet, men jag körde faktiskt hem sen gick jag till vårdcentralen.

Jag var där i tid men på vägen dit så kände jag hur jag fick som mjälthugg men inte mjälthugg, så jag frågade Lena om det var något att oroa sig för. Men det var bara förvärkar som tränade upp livmodern inför förlossningen, så det var inget att oroa sig för. Hon tyckte att det var bra att jag för en gång skull hade en fråga iaf : )

Hon kollade barnets hjärtljud det slog i 145 slag/minuten. Hon tog även blodprov och kollade blodvärdet. Varje gång jag har kollat blodvärdet så har det sjunkit, idag så var det lägre än förra gången igen. Hon kollade på mig och frågade om det gick bra att äta mina järntabletter. Jo, det tycker jag att det gör. Då sa hon: Vill du vara riktigt duktig ibland så tycker jag att du ska börja äta två tabletter om dagen : )

Är det bra eller dåligt?

En cool sak var att jag fick känna barnets huvud i magen. Hon kände vars det låg och det var neråt. Man tog ett djupt andetag och då man andades ut så kände man att huvudet låg neråt. Det var ganska coolt tyckte jag :D

På kvällen så åkte vi även och hälsade på Olovs morbror och hans familj i en by som heter Grundbäck. Jag hade ju inte sett den byn så det var extra viktigt att jag skulle se den. Det var ca 8 hus i byn så det var inget att hänga i julgranen :) Men släkten var trevlig iaf, det är det som räknas!

Jag hade faktiskt lovat att någon kväll skulle vi åka upp och hälsa på dem. Sen skulle vi snart flytta tillbaka till staden, så även om det kändes lite jobbigt innan så känns det bra att det blev gjort.

Ha en fortsatt trevlig kväll

Kram