:)

Sen sist så har det hänt ganska mycket. I fredags så kom min syster förbi med deras son Alexander så att vi skulle vara banvakt till honom tills mamma skulle komma och hämta honom. Det gick bara bra, han är ju så snäll.



Senare under dagen så åkte vi allihop ut till Nordmaling på Nordmalingsdagarna. Det är ungefär samma sak som Vännäsdagarna. Vi hittade ingenting att köpa där men vi såg en liten kille som hade en gubbkeps på sig som vi troligast kommer att köpa till Edvin om den finns kvar. Sen då vi skulle åka hem så när vi nästan var vid bilen så såg Alexander så ledsen ut och mamma funderade vad det var och han hade ju inte åkt karusell den dagen. Självklart tog mormor sitt barnbarn på en åktur :)

  

På lördag så fick vi allihop ett mms på Erica och Fredriks lilla tjej (hon har inte fått något namn än) som föddes 12.24 och var 46cm lång och vägde 2570 g. En liten tjej som kom några veckor för tidigt, som min syster önskade.

Sedan har min syster Malin fått en ny lägenhet som hon ska flytta in i oktober. Nu är det bara vi som hoppas på en lägenhet snart. Men jag är så kräsen så det tar nog ett tag innan vi får tag på någon :(

Men för eller senare så kommer vi att hitta rätt lägenhet :)

Som sagt imorse då jag vaknade så hade Edvin sovigt 9 timmar. Då vi vaknade så hade Olov städat hela lägenheten och skulle just börja med lunchen, så det var inte bara sömnen som gjorde att dagen började så bra. Tack älskling för det!

Ikväll så har vi sett på två filmer, först "Bedtime Stories" som var riktigt rolig och mysig. Jag tyckte att tiden gick fort och den var inte långdragen. Efter det så såg vi "Benjamin Buttons" som var en gripande historia som började bra och som avslutade starkt. Om man tänker på hur deras liv var från början till slut så var slutet väldigt gripande och även vackert.

Nu ska vi bara vänta på att lillkillen somnar så att vi allihop kan få en god natts sömn.

Sov gott

Inatt sov lillälsklingen 9 timmar. Sen vaknade han och åt sen somnade vi om igen. Jag tror att vi gick upp kring 11 tiden. Gud så underbar han är.

Nu ska vi ut på en promenad då solen är framme :)

Ha en trevlig dag allihop!

Imorse då jag vaknade så var både Olov och Edvin borta från sovrummet och jag tänkte att de kanske var på toa och bytte blöja. Jag gick upp och då jag tittade ner i soffan så låg Edvin på Olovs bröst och båda sov så sött. Nu förtiden har det blivit helt underbart att kliva upp på morgonen :)

Efter det så kände vi för att gå ut och gå. Vi gick hem ifrån oss sedan över kolbäcksbron efter det följde vi älven och gick sedan över kyrkbron och hem. Det var en riktigt skön promenad i den varma sommarvärmen.

Sedan åkte vi ut till mamma och pappa och åt middag och för att hämta lite saker som vi hade där ute.

Väl hemma så kom Sandra förbi och med sig hade hon en present till Edvin, det är badkläder som är designad att vara i princip hundra procentigt UV skydd.

          

Han fick även en tröja där det står Övningsgår, gud så söt han kommer att bli. Tack Sandra!

Nu ska vi lägga oss och mysa.

    

Sov så gott allihop

Idag så har jag och Olov varit runt och gjort lite små ärenden på stan. Efter det så åkte vi hem och åt middag. Vi hade tänkt gå ut och gå på kvällen men då hade Olov fått lite vätskesamling under hornhinnan eftersom att han är allergisk mot pollen så han ville gärna vara hemma.

Men jag bestämde mig för att jag ville aktivera mig och tog på mig rollerbladesen och for ut och åkte. Då åkte jag förbi Carolin för att titta hur de fått det i deras nya lägenhet, och det har blivit riktigt fint hemma hos dem. Sedan satt vi och pratade lite sen var jag på väg hem men då insisterade Carolin på att köra hem mig och jag tror att det hade varigt väldigt jobbit att åka hem så jag är jätte tacksam för skjutsen. Tack!

Väll hemma så vaknade lille Edvin och ville ha mat och då provade vi för första gången att mata Edvin med flaska och att Olov fick prova på att mata honom. Det var inga problem och jag tror att han åt ca 170 ml, det kändes som att de var väldigt mycket och ska försöka ta reda på imorgon ungefär hur mycket de äter per mål.

Nu har mina älsklingar somnat för natten och jag ska göra samma sak.

Sov gott allihop, och dröm söta drömmar!

Vår gladskit :)                                                 

         
                                          Rumpnisse :D                     
              
                                           
Edvins kusiner:

                 

Nellie                                                   Alexander
(Olovs systers dotter)                       (Min systers son)

Han gör en så lycklig

Fredag den 22/5:

Då var vi överburen 2 veckor (42+0) och åkte då till specialmödravården på kontroll för att kolla om allting var bra. Vi fick då veta att det var mycket vatten kvar och att barnet mådde bra så det var inga problem, de kollade också om jag öppnat mig något och jag var då öppen en cm. De kollade blodtrycket och det var 140/100 så det hade stigit, de hittade även protein i urinet så de började bli oroliga över havandeskapsförgiftning och ville att jag skulle komma tillbaka till förlossningen på kontroll på söndag så skulle jag troligast bli igångsatt måndag eller tisdag.

Då vi åkte därifrån så kände jag en konstig känsla och sa direkt till Olov att jag tror att det är något på G nu. Men vi åkte ut till mina föräldrar på middag och då sa jag till mamma och pappa att vi lämnar hundarna för det verkar som att vi åker in under natten.

Då vi åkte hem så kände jag att värkarna tog i mer. Då vi kom hem så började jag klocka värkarna och de var då med 5-7 minuters mellanrum och blev starkare och starkare. Då gick jag in i duschen och Olov ringde till förlossningen och frågade hur vi skulle göra om vi skulle komma in eller vänta. De vill ju att man ska vänta tills man har tre minuter mellan värkarna men runt ett-tiden natten mot lördag så åkte vi in.

Lördagen den 23/5:

Då vi kom in så möttes vi av en barnmorska som heter Hanna och hon tog in oss i ett rum och kollade CTG kurvan och blodtrycket, hon kollade även om jag öppnat mig något och jag var öppen tre cm. Blodtrycket hade stigit och låg på 140/105 så hon skulle gå och prata med jourläkaren och se hur de skulle gå vidare. De kom tillslut fram till att jag skulle bli kvar där för de vågade inte släppa hem mig med det blodtrycket.

De ville då ge mig morfin så jag kunde få mig någon sömn (jag hade även sovigt dåligt natten till fredag), men de visste inte om de vågade ge mig något därför de hade tagit några prover som de inte fått något svar på. Men runt halv sju på morgonen kom Hanna in och gav mig en spruta så att jag fick sova och sedan skulle en annan barnmorska komma in runt sju och ta blodtrycket på mig.

Bodtrycket var fortfarande högt.

Då vi vaknade vid 11 tiden så gick vi upp och åt frukost och sen gick vi ut på en promenad vid vattnet. Jag kände att det fortfarande var några små värkar kvar men annars var det som vanligt. Då vi kom tillbaka berättade de att om det inte startade av sig själv så skulle jag bli igångsatt på söndag förmiddag eftersom att blodtrycket fortfarande var högt, och vi fick inte åka hem.

Jag och Olov började se Robinson och då började jag känna att det drog igång igen. Vid halv nio kände jag att nu vill jag ha lustgas och ringde på klockan. Just nu så hade Olov gått och tagit kaffe och då kvälls barnmorskan kom så sa jag att jag ville ha lustgas och hon sa att vi skulle kolla en CTG-kurva och jag hamnade just i en värk och kunde inte prata. Hon satte CTG:n och sa att hon kom tillbaka om en halvtimme. Då Olov kom tillbaka så frågade han om barnmorskan hade varit förbi och jag berättade vad som hade hänt då hon kom, Olov ringde på klockan igen och sa att jag ville ha lustgas och det fick jag. Tack älsklingen för det!

Då jag fick lustgasen så slutade den barnmorskan och Hanna från natten innan började just sitt skift. Lustgasen hjälpte mig i några värkar men sen så tyckte jag inte att den gav så mycket. Hanna kom då in och skulle kolla hur mycket jag var öppen och jag sa att om jag var mer än sju cm så fortsätter jag bara med lustgas annars så ville jag ha epiduralen. Då hon kollade så var jag öppen fem cm och då blev det epiduralbedövning.

Runt halv elva tiden kom narkosläkaren och satte epiduralen. Hon var riktigt duktig och då jag fick en värk så väntade hon tills den var över innan hon fortsatte.

Då jag fått epiduralen så somnade jag mellan värkarna så den var jag riktigt nöjd över. Sedan kom Hanna in och tog vattnet vid 23.40. Efter det så åkte Olov hem för att ta av sig linserna för ögonen började bli irriterade. Ca 5 minuter efter han åkt så kollade Hanna på CTG:n och då pendlade hjärtljudet väldigt mycket upp och ner och då tyckte hon att om det fortsatte så var vi tvungen att ringa tillbaka Olov (jag funderade då över hur det skulle gå till, hans telefon var ju avslagen), men som tur var blev det bättre då jag la mig på sida.

Söndagen den 24/5:

Olov kom tillbaka kring halv ett tiden och efter det kände jag att jag var tvungen att gå på toa och göra "nummer två", men som många vet så är det sällan där det behöver komma ut saker vid det tillfället. Jag fick då gå in i ett annat rum där det fanns toa och det kom ingenting. Jag provade laxermedel men det hjälpte inte heller. Efter ett tag så kom Hanna för då tyckte hon att det såg ut som att det var något på gång så hon ville kolla hur mycket öppen jag var.

Då vi kom tillbaka så kände hon efter och då låg huvudet och tryckte. (Jag tror hon var lite chockad att det hade gått så fort, det såg ut så).

Hon började då att ställa i ordning allt och sedan kom hon och satte sig och sa att nu är det bara att börja krysta då jag känner för det. Kryst värkarna började 03.15.

Jag frågade Hanna efter ett tag hur länge det var kvar och som svar fick jag: "så länge som det tar för han att komma ut".

Det var inte riktigt det svar jag ville ha, men jag fick inget annat J. Ont gjorde det men jag hade ställt in mig på att det skulle vara värre. Efter ett tag så gick Hanna och började trycka på min kavaljer som jag hade och gav mig värkstimulerande dropp så att det skulle gå snabbare.

Då huvudet hade kommit ut så fick jag för mig att nu var det över. Jag visste att det bara var en krystning kvar innan han var ute så jag tyckte att det var över. Men då med lite peppning så tog jag i en sista gång och då kom vår älskade son till världen 03.52.

Moderkakan kom ut 04.37.

De behövde sy tre stygn invärtes, och jag kände inte av dem. Jag frågade t.o.m när de skulle börja.

Allt som allt är jag nöjd och känner att det var den bästa stunden i mitt liv. Jag trodde att det skulle vara värre men jag tror
att det var epiduralbedövningen som gjorde att jag har det intrycket av förlossningen.

Smärtan var stor men enligt mig själv inte så långvarig, och därför inte så farlig. Ingenting jag kommer att klaga över J

Jag är så tacksam över att det var barnmorskan Hanna och undersköterskan Elisabeth som var med vid själva förlossningen eftersom att de fick mig att känna mig trygg. Jag kände att jag kunde lita på dem och de spred ett lugn som gjorde att jag inte blev upp stressad vilket jag tror hade stor betydelse. De var även lättsamma och man kände att man kunde säga vad som helst och att man fick ett vettigt svar tillbaka. Jag skulle vilja att de förlöste om det blir en nästa gång :)

Jag är också tacksam över att Olov var vid min sida och hjälpte mig genom värkarna och gav mig styrkan att fortsätta. Jag är världens lyckligaste som har han vid min sida och nu även vår gemensamma son som ger oss båda en extra anledning att gå upp på morgonen.

Jag kan inte vara lyckligare över att ha dessa killar att vakna upp till varje morgon!

Efter han var född så var vi kvar på bb i två dagar för att jag hade högt blodtryck. Edvin var också lite gul så de ville kolla om det kanske var gulsot men det var det inte.

Första kvällen kom bådas familjer upp och hälsade på. Jag var med om en jätte konstig grej under dagen, en sjuksköterska kom inte till mig och sa att man bror stod och väntade på mig i ingången. Jag blev ganska paff för ni som känner mig vet att jag har faktiskt bara systrar. Jag berättade för henne att jag ar ingen bror utan bara systrar och hon kollade konstigt på mig och gick sedan iväg. Efter ett tag kom hon tillbaka och frågade om jag väntade något besök under dagen så att hon visste hur hon skulle reagera om det var någon som frågade efter mig.

Efter det så ringde jag till min mamma och frågade om hon hade glömt och berätta något för mig, men det hade hon tydligen inte. Jag fick samma svar från pappa :)

Efter vi kommit hem så har allting rullat på och han har vänt sig fyra gånger, han har börjat skratta och har börjat jollra tillbaka då man pratar med honom. Det har även börjat komma tårar då han gråter (det är väldigt jobbigt att se).

Sist vi var och vägde och mätte honom så vägde han 4420 g och var 55,4 cm och huvudomfånget var 38,8. Då han föddes så vägde han 3235 g och var 48,5 cm och huvudomfånget var 34 cm.

Han är helt underbart snäll och ger oss enbart glada stunder (peppar peppar :)). Det enda som kan vara lite jobbigt ibland är att han spyr väldigt mycket. Men jag tycker inte att det är något att klaga på då han är så snäll och underbar i övrigt.

(två dagar)

Han har alltid varit duktig på att sova på nätterna. I början behövde jag bara mata honom en gång under natten och nu så sover han mellan 7-9 timmar per natt så jag känner mig väldigt utvilad då jag kliver upp på morgonen.

Jag är lyckligt lottad!!

Det känns som att jag har fått tillbaka orken och lusten att skriva igen. Kanske har folk lärt sig att ta hand om sitt eget och det är ganska mycket som har ändrats sen jag slutade skriva blogg.

Jag har fått min älskade son Edvin. Han föddes den 24/5 kl 03.52, vägde 3235 g och var 48,5 cm. Jag håller med alla som säger att det är en obeskrivlig känsla och att det är det mest underbara man varit med om.

Nu är han 7 veckor gammal och han bara växer och växer. Jag får nästan lite panik att man inte riktigt hinner ta vara på alla underbara stunder, men jag tror inte att jag har missat något :)

Jag ska försöka skriva så ofta som jag har möjlighet och ork.

Här var han 2 dagar gammal.. Min underbara älskling!!

Ha de bra, kram