:)

Har idag varit och hälsat på min systerson Alexander som fyller 2 år idag. Han var på ett strålande humör och sprang runt och var jätte sprallig. Varje gång han öppnade ett paket så sprang han mot sitt rum och ville att man skulle jaga han :)

Efter ett tag blev det ganska jobbigt att jaga han så då fick Olov ta över. Alexander var så söt för Olov blev Lolle och Fia kunde han faktiskt säga.

Efter det åkte vi hem och satte upp fönsterlamporna som Olov fick då han fyllde år (17 januari) och bytte även lampan ute på bron. Sen eftersom att vi ska åka ut till Nicke, Angelika och lille Emil så tog vi en liten längre promenad med hundarna så att de inte ska känna sig åsidosatta :)

Som sagt så ska vi åka ut till den lilla familjen i Stöcksjö och se Melodifestivalen ikväll.

Kram

Ikväll så har jag och Olov haft en helkväll med Carolin och Niklas.

Först så var vi och åt middag på Balder, jag tyckte att det var en väldigt god och trevlig måltid.

Efter det åkte vi till bowlinghallen och spelade i en timme. Det började inte så bra för mig och det är ju aldrig roligt då jag inte alltid är den bästa förloraren. Men jag sa inget dumt och sen var sällskapet så trevligt så det gjorde ingenting.
Första omgången blev Niklas etta, Carolin tvåa, Olov trea och jag sist :(.

Andra omgången så blev jag plötsligt mycket bättre : ). Då kom Olov etta, jag tvåa, Niklas trea, och Carolin sist. Men jag skyller på att det var magen som var i vägen och att jag inte fick in det rätta gunget :D.

När vi spelat färdigt så tyckte vi inte att kvällen var över så vi bestämde oss för att hyra en film. Det var lite svårt att komma överens om en film vi skulle se. Det blev en komedi som verkade roligare än den var, den heter: Välkommen hem Roscoe Jenkins. Den var bra men inte riktigt så rolig som man vill att komedier ska vara.

Nu ska jag lägga mig och sova.

Sov gott och dröm söta drömmar.

Kram

Igår gick vi och la oss vid 9 tiden. Olov skulle jobba natt med att köra snö och hade ställt väckaren på 11. Halv 11 vaknade vi till och då kunde han knappt öppna ögonen, det sved och det rann tårar. Men vi tänkte att vi skulle sova till 11 och kolla om det kanske blev bättre om han vilade ögonen. När väckaren ringde vid 11 så hade det inte blivit bättre. Jag tyckte att vi skulle åka till akuten men Olov tyckte att det till en början var en dålig ide, men sen så började han tänka och hans mamma hade flera gånger sagt att man får bara ett par ögon. Då blev han lite rädd och vi åkte till akuten.

Väll på akuten gick det fort. Vi skrev in Olov, sedan fick vi direkt gå till ett rum och sedan kom läkaren och frågade en massa frågor. En sak som fick Olov att förstå vad det var, var då hon frågade: Har du svetsat eller varit nära då någon svetsat?

Ja, han var svetsblind och det skulle gå över inom två dagar. Det var inte så farligt som man till en början trodde, men jag tyckte väldigt synd om han då han knappt kunde öppna ögonen. Men nu mår han bättre och ikväll blir det att umgås med Carolin och Niklas. Vi ska börja med att äta middag, sedan ska vi åka och bowla.

Puss puss

Igår så var jag på den andra föräldraträffen som handlade om förlossningen. Den här gången var det fler personer som var ungefär lika långt gången som vi. Tråkigt nog så kunde inte Olov följa med den här gången heller därför han var tvungen att lära sig att köra över en räls :)
Men som tur är kan vi ta igen den gången så att han får samma info som jag om förlossningen.

Vi var 8 stycken gravida och deras respektive smo var beräknade att föda från slutet av mars till slutet av juni. Vi började med att diskutera våra förväntningar om föräldraträffarna. Många var intresserade över att träffa de som är i samma situation och höra om deras graviditeter samt höra om det är något som man inte har tänkt på.

Barnmorskan berättade om hur det ungefär skulle gå till och hur det skulle kännas. Hon berättade även hur lång tid det brukar ta. För en förstföderska så sägs det att en förlossning beräknas ta ca 20 tim. Vi fick även veta lite om det värsta som kunde hända och lite olika ställningar. Det var väldigt roligt att höra och man fick en lite bättre förståelse över vad som kommer hända. (Lite läskigt att det börjar bli så nära nu)

Nästa gång ska det handla om smärtlindring.

Ha en trevlig kväll,
puss o kram

Igår hittade jag en badbalja på blocket, ordinariepris kostar den över 500 kronor och på blocket kostade den enbart 100:- plus att hon även sålde en amningskudde som kostade 250:- och ordinariepriset är ca 400:-. Jag skickade ett mejl till henne och frågade om sakerna var kvar och som svar fick jag att hon inte visste det förrän imorgon (idag). Idag så ringde mamma till henne på förmiddagen och frågade om det fanns kvar och svaret var: JA!

Så jag och mamma åkte och köpte det. Sedan så åkte vi förbi babyproffsen på vägen hem och hämtade ett paket som jag skulle få där ifrån. Det var en babybox med massa olika saker ifrån Pampers.

Nu känns det inte som att det är så mycket saker kvar att köpa eller som måste fixas. En sak som jag känner skulle vara roligt att ha innan barnet kommer är en sängmobil, men jag har inte riktigt bestämt om jag ska köpa den nu eller om jag ska vänta till efter att köpa den. Det får vi se : )

Ikväll så var vi och handlade och efter det så åkte vi till Barnenshus och tittade om det fanns några saker vi inte hade tänkt på att köpa. De hade en babykväll där de sålde ut vissa saker och berättade om olika produkter m.m. Men då vi kom in så tappade vi helt energin att vilja köpa något. Det var jätte mycket folk och det fanns ingen lugn och ro. Vi köpte en filt med laban på, sen var vi nöjda och åkte hem.

Det är väl ungefär vad som hänt idag.

Sov gott och dröm sött

I lördags var jag och Olov hemma och såg Melodifestivalen. Jag tyckte att de två bästa låtarna gick till final men jag kan inte säga att jag tyckte att rätt låtar gick till andra chansen, men man får aldrig som man själv vill : ).

Idag så var vi ut och hälsade på mormor och kollade så att allt var bra med henne. Hon var som vanligt nyfiken och veta om vi besökt morfars grav och kollat om det brann något ljus. Det hade vi inte så då skickade hon med ett ljus "om vi kanske skulle svänga förbi där senare", då känns det ju taskigt om man inte gör det så vi åkte sedan och tände ett ljus på graven.

Men före det så svängde vi förbi mamma och pappa, det var lagom till middag som kändes ganska skönt att inte behöva laga själv.

Sen har det inte hänt så mycket mer.
Nu ska jag nog sätta mig och se NCIS, en riktigt bra serie.

Sov gott, ha en trevlig vecka

Kram

I fredags kom vi in i vecka 30 på graviditeten. Det kommer närmare och närmare bara 75 dagar kvar till beräknad födsel.

Vi var igår hos Olovs föräldrar på middag de har just kommit hem från Thailand. Och gulliga som de är så hade de köpt en klänning, en sarong och ett par jätte söta tofflor till mig.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Puss och kram

Idag så skulle jag gå på den första föräldraträffen. Jag och Olov hade diskuterat om han skulle följa med eller inte, vi båda var överens om att han inte behövde sitta och lyssna på när någon berättar om vilka problem man kan ha i rygg och bäcken.

Som sagt så handlade första träffen om rygg och bäckenproblem. Då jag kom dit så var jag först där, sedan kom det in ett par och hon hade ganska luftiga kläder så magen syntes inte. Sedan kom det in en tjej till och hon var jätte smal och hade en ganska tajt tröja, men ingen mage. Jag började fundera på om jag hade kommit rätt. Sedan kom det två tjejer till och det var samma sak, ingen mage.

Men sen kom det in två tjejer och ena hade mage. Då började det kännas lite bättre (kanske inte bara jag som gått fel :) )

Det slutade med att vi var 8 tjejer och två killar, och jag hade kommit rätt. Men då jag pratat med min barnmorska så hade hon sagt till mig att jag kan vänta ett tag med att börja gå på föräldraträffar, och Olov vill inte börja gå för tidigt så att man glömmer bort allt :) Men tjejerna som satt där skulle inte föda förrän mitten av juli till mitten av augusti. Vi var kanske tre eller fyra som skulle ha mellan mitten av april till slutet av maj, men varje gång som hon informerade om olika problem och frågade om man kände igen sig så verkade det som att alla som skulle ha lite senare hade haft alla symptom och problem som gick att ha.

Känner gravida kvinnor efter mer för att de kan ha en ursäkt eller har jag träffat just de som har problem? Min barnmorska säger att det är vanligare att man inte har några problem, men de flesta gravida jag har träffat kan ju knappt gå. Antingen så känner de jag träffat efter för mycket eller så har jag träffat "fel" gravida.

Vilket som så kommer jag aldrig att få reda på hur det ligger till.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Puss och kram, sov gott!

Den 18/2 skulle min farmor blivit 77 år gammal, men tyvärr så dog hon den 17/1-09. Men då för att visa henne att hon är ihågkommen så köpte vi en ros och ett ljus och for till hennes grav och satte det där. Pappa och mamma följde även med och satte ett ljus.

Det känns som att det är uppskattat och man mår bra av det själv. Om jag hade struntat i det så hade jag nog ångrat det dagen efter. Men jag får väldigt lätt skuld känslor också.

Vila i frid farmor!

I tisdags var vi och hälsade på Josefin och Micke. Det var ett tag sen vi sågs och vi hade bestämt oss för filmkväll. Vi såg Wall-E, en riktigt bra film. Inte så mycket prat men de fick fram deras poäng bra.

Hoppas att det inte tar lika lång tid till nästa gång vi ses.
Det är ju inte så att vi har tråkiga stunder :)

Puss o kram

I helgen har vi inte gjort så mycket. I fredags åkte vi ut till mamma och pappa och sov där till på lördag. På lördag så åkte vi till Olovs farmor och åt lunch sen på kvällen bjöd mamma oss på plankstek. Det var riktigt gott : )

Sedan var det ju såklart Melodifestivalen. Jag tyckte som vanligt att det var fel låtar som gick vidare, låtarna som gick vidare var bra men det känns inte som schlager. Men om man kollar på eurovision song contest så kan man inte riktigt säga vad som är schlager.

I fredags så hade det gått 29 veckor av graviditeten och magen blir bara större och större : )

Ha en bra dag.

Puss o kram

Igår så skulle jag åka in till stan (vi har bott hos Olov´s föräldrar för de har varit utomlands i tre veckor) för jag skulle träffa min barnmorska, Lena, som är en väldigt glad och trevlig person. Jag åkte in vid halv två tiden, då hade jag en timme på mig att ta mig till Tegs vårdcentral. En timme är väldigt lång tid, jag vet, men jag körde faktiskt hem sen gick jag till vårdcentralen.

Jag var där i tid men på vägen dit så kände jag hur jag fick som mjälthugg men inte mjälthugg, så jag frågade Lena om det var något att oroa sig för. Men det var bara förvärkar som tränade upp livmodern inför förlossningen, så det var inget att oroa sig för. Hon tyckte att det var bra att jag för en gång skull hade en fråga iaf : )

Hon kollade barnets hjärtljud det slog i 145 slag/minuten. Hon tog även blodprov och kollade blodvärdet. Varje gång jag har kollat blodvärdet så har det sjunkit, idag så var det lägre än förra gången igen. Hon kollade på mig och frågade om det gick bra att äta mina järntabletter. Jo, det tycker jag att det gör. Då sa hon: Vill du vara riktigt duktig ibland så tycker jag att du ska börja äta två tabletter om dagen : )

Är det bra eller dåligt?

En cool sak var att jag fick känna barnets huvud i magen. Hon kände vars det låg och det var neråt. Man tog ett djupt andetag och då man andades ut så kände man att huvudet låg neråt. Det var ganska coolt tyckte jag :D

På kvällen så åkte vi även och hälsade på Olovs morbror och hans familj i en by som heter Grundbäck. Jag hade ju inte sett den byn så det var extra viktigt att jag skulle se den. Det var ca 8 hus i byn så det var inget att hänga i julgranen :) Men släkten var trevlig iaf, det är det som räknas!

Jag hade faktiskt lovat att någon kväll skulle vi åka upp och hälsa på dem. Sen skulle vi snart flytta tillbaka till staden, så även om det kändes lite jobbigt innan så känns det bra att det blev gjort.

Ha en fortsatt trevlig kväll

Kram

Den 31 augusti började vi fundera över varför jag var "sen". Den 3 september fick vi ett plus på stickan : ). Första reaktionen var att vi båda blev överlyckliga, sedan blev vi nog ganska nervösa för hur skulle man berätta det för föräldrar m.m.
 

Vi båda var väldigt nervösa över hur föräldrarna skulle reagera så jag sa till Olov att han skulle  berätta, för jag vågade då inte. Nu kan jag säga att jag var orolig i onödan.

Jag tänkte skriva in några datum som vi tycker är värda att minas fram tills nu:

3/9 Plus på stickan : )

24/10 Inskrivning MVC (Mödravårdcentralen). Vi hörde hjärtljud för första gången det slog i 158 slag/minuten.

v.11 (10+0)

14/11 Andra besöket MVC. Fick höra hjärtljud 148 slag/minuten

v.16 (15+4)

4/12 Gjorde vi ultraljud. Där fick vi se vårt barn och vi fick även veta att det är en liten pojke :)

Efter det har vi varit på två besök hos barnmorskan, lyssnat på hjärtljud och allt verkar bara bra.

v.27 (26+5)

Sedan är det ju frågan om hur mycket man går upp i vikt och allt annat. Jag har fram tills nu lagt på mig 9 kg, allt verkar lägga sig på magen och brösten. Men jag har inte kännt av något i fogar eller liknande än så länge, hoppas att det fortsätter så.

Det är väl ungefär vad som har hänt fram tills idag.
Jag fortsätter hålla er uppdaterade.

Ha en trevlig dag!
Puss o kram

Jag funderade över det här med bloggar. Jag har funderat fram tills nu på att skaffa en egen, men det har aldrig blivit av :P Men nu har jag så mycke tid över att det känns som att det kan vara ett bra tidsfördriv.

Fram tills nu så har detta hänt:

Jag träffade min nuvarande sambo Olov i augusti 2007 på sommar Droskan i Umeå. Sedan under hösten så skickade vi en massa sms och var väldigt gulliga ;)
Då jag fyllde år den 6 november bestämde jag mig för att jag ville träffa honom öga mot öga så jag bjöd in mig själv lite fint och åkte dit :P
Sen det här med datum när man blev tillsammans så diskuterade vi det några veckor senare och kom överens om att den 10 november skulle bli datumet vi inledde vårt förhållande :)

Nu bor vi ihop i en tvåa på Teg.

Olov är 24 år gammal och vi har nu varit tillsammans i ett år och 3 månader.

Då vi flyttade ihop så hade Olov en katt Maj-Britt som är ca 7 år. Jag hade med mig en liten drever, Tia som är tre år gammal.

Maj-Britt                                          Tia

Då vi hade bott ihop i ca 4 månader så bestämde vi oss för att vi ville ha tillökning. Då åkte vi ner till Ö-vik och hämtade våran tredje lilla tjej Astrid som är en labrador. Idag är hon ca 11 månader gammal. Hon blir 1 år den 7 mars.

Astrid, 8 veckor gammal och                                Astrid, ca 8 månader gammal är hon 
nyss hemkommen :)                                              på detta kort.

Så har vi levt sedan dess :)

Sen kom hösten och den 3 september fick vi reda på att vi väntade barn som skulle komma ibörjan av maj. Mer exakt den 7 maj är vår lilla ängel beräknad att komma till världen.

Tänkte berätta mer om graviditeten i ett eget litet inlägg så att ni blivit uppdaterad om vad som hänt fram tills nu.

Ha det så bra så hörs vi snart igen :)

Puss o Kram